
12 12 12 trasslar in sig i sina egna tidslinjer
Recension av 12 12 12
En stark inledning och vackra miljöer räcker inte för att rädda 12 12 12. Serien tappar fart snabbt under ett onödigt rörigt upplägg som dränerar kuppen på spänning.
Ett bankrån tar tolv månader att planera, tolv timmar att genomföra och misslyckas polisen med att gripa rånaren inom tolv dagar går han fri för alltid. Det är regeln som FBI-agenten Jack Strickland upprepar i början av varje avsnitt i 12 12 12.
Handlingen kretsar kring ett enormt bankrån i Zürich, där en miljard dollar ska stjälas ur ett bankvalv. Yrkesbrottslingen Paul Galvin vill leva ett lugnt liv i Frankrike med sin gravida fru, men tvingas tillbaka till brottets bana för att lösa sin brors enorma skulder. Samtidigt jagar Strickland honom genom Europa med hämndbegär i blicken.
Tre tidslinjer som stjälper mer än de hjälper
I stället för att berätta historien i rak följd hoppar serien oavbrutet mellan de tolv månadernas planering, de tolv timmarna i valvet och de tolv dagarna efter stöten. Det börjar effektivt. Scenen där en ormmänniska viker ut sig ur ett bankfack i Zürich sätter en lekfull ton, och de två första avsnitten bjuder på välgjord action och snygga biljakter.
Men greppet blir snabbt ett hinder. Genom att ständigt kasta om kronologin punkteras framåtrörelsen i stället för att bygga upp nerv. Det klassiska nöjet i en kuppberättelse, att se en plan ta form och sedan följa hur den sätts i verket, försvinner när händelserna klipps sönder i småbitar.
När serien passerat halvtid börjar berättelsen vackla betänkligt. De intrikata planerna byts ut mot märkliga turer som känns mer osannolika än smarta. Serien försöker täcka för många vinklar samtidigt, vilket gör att spänningen rinner ut i sanden.
Blek duell i vackra miljöer
Att låta Anthony Mackie och Jamie Dornan mötas i en katt-och-råtta-lek borde borga för ett intensivt drama. Tyvärr bjuder varken manus eller regi på särskilt mycket personkemi eller djup. Mackies besatta agent blir snabbt tjatig med sitt ständiga hämndbegär, och Dornans gentlemannatjuv saknar den charm och kyla som genren kräver.
Bland birollerna finns det gott om specialister med olika uppgifter, men de får för lite utrymme för att bli minnesvärda. En del karaktärer försvinner helt ur handlingen under flera avsnitt i taget. Det är svårt att engagera sig i deras öden när fokus hela tiden skiftar.
Miljöerna är däremot genomgående tjusiga. Resan rör sig från de snötäckta schweiziska alperna till Marseille och Milano med ett foto som håller hög teknisk nivå. Det ser dyrt och polerat ut, precis som man förväntar sig av en påkostad produktion, men ytan kan inte dölja ett tunt innehåll.
12 12 12 passar främst den som nöjer sig med snygga europeiska vyer och enkla skottlossningar, men för den som vill ha en tät och smart kuppthriller i klass med Ocean’s Eleven blir den en besvikelse. Serien visas på Apple TV.



